SAMMANKOMST 3
Idag så gick vi igenom följande:
1. Arvet 1611
2. Mentimeter – vilket krig skall slutföras först?
3. Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna
4. Kalmarkriget slutförs
5. Vä, Vittsjö och Götheborg
6. Knäred 1613
7. Gustav II Adolf – Ekonomi och Administration
8. Gustav II Adolf – Militära reformer
9. Stolbova 1617
10. Altmark 1629
11. Dokumentär och PP
12. Sverige 1630
1. Arvet 1611: När Karl IX dog 1611 var Gustav II Adolf endast 17 år gammal. Han ärvde inte bara kronan utan också tre pågående krig – mot Polen, Ryssland och Danmark. Krigen hade olika bakgrund. Konflikten med Polen hade vuxit fram ur maktkampen mellan Hertig Karl och Sigismund. Efter nederlaget vid Stångebro 1598 återvände Sigismund till Polen, men han accepterade aldrig att han förlorat den svenska kronan. Kriget med Ryssland hade sin bakgrund i den stora oredan. Sverige ingrep 1609 på den ryske tsarens sida, bland annat för att motverka polskt inflytande. När tsaren störtades bröt samarbetet samman och det svenska ingripandet utvecklades till krig. Med Danmark handlade konflikten bland annat om makten i Norden, handel och territorier. Våren 1611 förklarade Kristian IV krig mot Sverige och Kalmarkriget började. Gustav II Adolf övertog alltså ett rike pressat från flera håll. Hans första stora uppgift blev därför att tillsammans med sina rådgivare försöka lösa de tre konflikter som Karl IX hade lämnat efter sig.
2. Mentimeter – vilket krig skall slutföras först? Jag bad er ta ställning till vilket av de tre krigen – mot Danmark, Ryssland eller Polen – som Sverige borde försöka lösa först. Det fanns argument för alla tre alternativen. Ryssland befann sig i den stora oredan och var försvagat, medan konflikten med Polen hade koppling till Sigismunds fortsatta anspråk på den svenska kronan. Danmark var däremot Sveriges starkaste och mest omedelbara motståndare. Danskarna hotade dessutom Sveriges redan mycket begränsade förbindelse med Västerhavet. Historiskt blev det också Danmark som först måste hanteras. Just detta – att Danmark var närmast var en av argumenten som framfördes i gruppen – en annat argument var att det var Danmark som var det enda av de tre länderna som klart förklarat krig mot Sverige.
3. Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna: Gustav II Adolf blev kung i ett läge där hans egen makt inte var obegränsad. Genom kungaförsäkran stärktes högadelns inflytande och kungen tvingades acceptera begränsningar av kungamakten. År 1612 blev Axel Oxenstierna rikskansler. Mellan honom och Gustav II Adolf utvecklades efter hand ett mycket betydelsefullt politiskt samarbete. Oxenstierna fick en central roll inom utrikespolitiken, diplomatin och den statliga förvaltningen, medan kungen själv var starkt engagerad i både statsbyggandet och krigföringen. Tillsammans bidrog de till att utveckla en mer effektiv statsapparat som kunde administrera riket och mobilisera de resurser som de långvariga krigen krävde.
4. Kalmarkriget slutförs: Kalmarkriget hade börjat redan under Karl IX och fortsatte efter hans död. Danmark var vid denna tid den starkare makten och hade erövrat både Kalmar och den strategiskt viktiga Älvsborgs fästning. Förlusten av Älvsborg var särskilt allvarlig eftersom Sveriges smala förbindelse med Västerhavet därmed hotades. Karl IX:s Göteborg på Hisingen hade dessutom förstörts. Den unge Gustav II Adolf deltog själv i krigföringen, men Sverige hade svårt att mäta sig med Danmark. Målet blev därför inte någon stor svensk seger utan att få slut på ett krig som Sverige inte hade råd att fortsätta.
5. Vä, Vittsjö och Götheborg: Kalmarkriget visar också krigets brutalitet. År 1612 härjade svenska trupper i det då danska norra Skåne och staden Vä förstördes. Gustav Adolf deltog själv i krigföringen och beskrev hur svenskarna hade ”grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit”. Vid Vittsjö samma år var den unge kungen dessutom nära att själv dö. Samtidigt hade Karl IX:s Götheborg på Hisingen förstörts och Älvsborg fallit i danska händer. Erfarenheterna visade hur avgörande Västerhavet, handeln och försvaret av Göta älvs mynning var för Sverige. År 1621 grundade Gustav II Adolf därför det nya Göteborg.
Vittsjö: Jag har längre ned på denna sida redan publicerat den här texten, men eftersom jag tog upp det idag så publicerar jag samma text här igen: Gustav II Adolf besteg som 17-åring Sveriges tron 1611 och var under vintern 1612 på härjningståg i Skåne. Härjningståget var som vedergällning för danskarnas skövlingar under Kalmarkriget i Västergötland och Småland. Gustav hade med sig 3000 man när han skövlade i Skåne och brände staden Vä och 24 socknar i Villands- och Göinge- härad. På natten mellan den 10:e och 11:e februari övernattade kungen och en liten mindre del av hären i Vittsjö. På morgonen överraskade danskarna honom och hans följe och de fick fly norrut. De flydde då mot Dragsån (numera Verumsån eller Vieån). När de försökte ta sig över bron så upptäckte de att den var besatt av danskar. Kungen försökte då istället rida över isen som då brast och kungen och hans häst föll igenom. Kungens häst drunknade men han själv blev räddad av ryttaren Thomas Larsson och en kammarjunkare vid namn Per Banér. De båda blev sedan rikligt belönade. Man reste sedan 1912 en minnessten från slaget och räddningen av kungen. Inskriptionen lyder:
”Minne af konung Gustaf II Adolfs räddning i Wittsjö den 11 februari 1612 af ryttaren Thomas Larsson
Byggdens män och kvinnor reste stenen 300 årsdagen”
Många stupade i denna drabbning och begravdes i en massgrav. Massgraven var länge bortglömd men i samband med grävningen av ett avloppsdike år 1959, 100 meter från minnesstenen upptäckte man graven. Man reste då en stenhäll framför med inskriften: ”Här framför vila okända soldater fallna 1612 Massgraven funnen 1959”
6. Knäred 1613: Kalmarkriget avslutades genom freden i Knäred 1613. Axel Oxenstierna var en av de centrala svenska förhandlarna. Freden innebar dock ingen svensk triumf. Sverige tvingades betala en mycket stor summa pengar för att få tillbaka Älvsborg och andra områden som Danmark hade erövrat – den så kallade Älvsborgs lösen. Kriget hade tydligt visat Sveriges militära och ekonomiska svagheter. Samtidigt innebar freden att ett av Karl IX:s tre efterlämnade krig kunde strykas från listan. Sverige kunde nu rikta mer av sina resurser mot de återstående konflikterna med Ryssland och Polen.
I samband med Kalmarkriget som ledde till Älvsborgs Andra Lösen så visade jag denna filmsnutt…
7. Gustav II Adolf – Ekonomi och Administration: Nästan ständig krigföring krävde en stat som kunde samla in pengar, organisera resurser och fatta beslut effektivare. Under Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna utvecklades därför den svenska statsförvaltningen. Kansliet och andra ämbetsverk fick större betydelse, skatteuppbörden effektiviserades och 1614 grundades Svea hovrätt, vilket innebar en mer centraliserad och professionell rättskipning. Samtidigt var ekonomin avgörande. Exporten av framför allt järn och koppar gav inkomster och utländskt kapital och kompetens bidrog till att utveckla näringslivet. Men krigen kostade enorma summor. Skatter, kronans resurser och vanliga människors arbete blev därför en viktig del av stormaktsstatens framväxt.
8. Gustav II Adolf – Militära reformer: Gustav II Adolf förknippas också med utvecklingen av den svenska krigsmakten. Armén byggde bland annat på utskrivningar, där män togs ut till militärtjänst. Organisation och disciplin utvecklades och infanteri, kavalleri och artilleri behövde kunna användas tillsammans på ett effektivt sätt. Det viktiga var alltså inte bara nya vapen eller enskilda militära innovationer, utan förmågan att organisera och samordna olika delar av armén. Militärens utveckling hängde dessutom nära samman med statsbyggandet. En större och effektivare krigsmakt krävde skatter, administration, vapenproduktion och en stat som kunde mobilisera människor och resurser under långa perioder.
9. Stolbova 1617: Kriget med Ryssland hade sitt ursprung i den stora oredan och Sveriges ingripande under Karl IX. Gustav II Adolf fortsatte kriget och kunde dra fördel av Rysslands svaga läge. Konflikten avslutades genom freden i Stolbova 1617. Sverige gjorde betydande territoriella vinster och stärkte sin kontroll över områdena kring Finska viken. En viktig strategisk följd var att Ryssland stängdes ute från direkt tillgång till Östersjön. Sveriges position i öster hade därmed stärkts betydligt. Ytterligare ett av de tre krigen från 1611 var avslutat. Nu återstod framför allt den långvariga konflikten med Polen och Sigismund.
10. Altmark 1629: Konflikten med Polen hade sitt ursprung i maktkampen mellan Karl IX och Sigismund. Sigismund var fortfarande kung av Polen och hade inte övergett sina anspråk på Sverige. Men under Gustav II Adolfs regering blev konflikten alltmer också en kamp om Östersjön, handeln och politisk makt. År 1621 erövrade Sverige Riga och därefter flyttades krigföringen mot Preussen, där viktiga hamnar och handelsområden stod på spel. Genom stilleståndet i Altmark 1629 fick Sverige kontroll över betydelsefulla områden och tullinkomster. Därmed hade även det tredje av Karl IX:s ärvda krig åtminstone tillfälligt fått en lösning.
11. Dokumentär och PP: Efter att vi gått igenom utvecklingen från 1611 till 1629 såg vi ett avsnitt där historieprofessor Dick Harrison sammanfattade Gustav II Adolf och Axel Oxenstiernas betydelse. Där återkom flera av dagens huvudpunkter: den unge kungen, samarbetet med Oxenstierna, utvecklingen av krigsmakten och hur Sverige hanterade de tre krig som Gustav Adolf hade ärvt. Därefter sammanfattade vi perioden med presentationen om Gustav II Adolf. Men berättelsen slutade med en ny fråga. Efter Knäred, Stolbova och Altmark hade Sveriges situation förbättrats kraftigt – ändå skulle Gustav II Adolf snart föra Sverige in i ett nytt och ännu större europeiskt krig.
Den första delen av denna filmsnutt har ni redan sett, men den senare delen tar upp det som jag gick igenom idag. I slutet av förra terminen så hade jag just kommit till denna del – Gustav II Adolf. Under den sista sammankomsten så visade jag den här PP (som här sammanfattar perioden 1611-1629 ganska väl): Gustav II Adolf 1611-1629
12. Sverige 1630: Jämför vi Sverige 1611 med Sverige 1630 har mycket förändrats. Danmarkskriget hade avslutats i Knäred, Ryssland hade besegrats och freden i Stolbova stärkte Sveriges position vid Östersjön, medan framgångarna mot Polen och stilleståndet i Altmark gav Sverige ytterligare strategiska och ekonomiska fördelar. Samtidigt hade staten blivit bättre organiserad och fått större förmåga att samla in skatter, administrera territorier och upprätthålla en effektiv krigsmakt. Sverige var fortfarande ett relativt resurssvagt land, men hade nu helt andra möjligheter att agera som europeisk makt. År 1630 landsteg Gustav II Adolf i Pommern. Sverige gick därmed in i trettioåriga kriget – och nästa fråga blir: Varför ett nytt krig?
Vi ses!
SAMMANKOMST 2
För att förstå Gustav II Adolfs situation då han tillträdde som kung så måste man gå igenom en del av den senare Vasatiden vilket var dagens plan. Vi gick igenom följande:
1. Presentation av Hertig Karl – Riksföreståndare – Karl IX
2. 1592 – Johan III dör – maktkamp mellan Sigismund och Hertig Karl
3. Inbördeskrig – Stångebro 1598
4. Maktövertagandet
5. Götheborg
6. Krig mot Polen
7. Krig mot Ryssland
8. Krig mot Danmark
9. 1611 – Karl IX dör
10. Karl IX som kung?
11. Sammanfattning
1. Presentation av Hertig Karl – Riksföreståndare – Karl IX: Karl var Gustav Vasas yngste son och kom under sitt liv att gå från hertig till riksföreståndare och slutligen kung. Han var en kraftfull, envis och handlingsinriktad person, men också hård och konfliktbenägen. Inte minst blev hans förhållande till delar av högadeln spänt. Karl hade en stark protestantisk övertygelse och kom att spela en avgörande roll för att befästa den lutherska reformationen i Sverige. Han intresserade sig också för handel, bergsbruk och stadsgrundningar och arbetade för att stärka kungamakten.
2. 1592 – Johan III dör – maktkamp mellan Sigismund och Hertig Karl: När Johan III dog 1592 ärvdes den svenska kronan av hans son Sigismund, som redan var kung av Polen. Därmed fick Sverige en katolsk kung som dessutom huvudsakligen befann sig utanför landet. Vid Uppsala möte 1593 fastslogs samtidigt att Sverige skulle förbli lutherskt. Situationen skapade en grundläggande konflikt om både religion och politisk makt. Hertig Karl stärkte successivt sin ställning genom besluten vid riksdagarna i Söderköping 1595 och Arboga 1597. Motsättningarna mellan kungen och hertigen blev allt djupare och utvecklades till slut till ett inbördeskrig.
3. Inbördeskrig – Stångebro 1598: År 1598 återvände Sigismund till Sverige med trupper för att återupprätta sin kontroll över riket. Konflikten avgjordes militärt vid Stångebro utanför Linköping, där Hertig Karls styrkor besegrade Sigismunds armé. Nederlaget blev avgörande. Sigismund återvände till Polen och skulle aldrig mer kunna utöva någon verklig kungamakt i Sverige. Däremot försvann varken hans anspråk på den svenska kronan eller motsättningarna mellan Sverige och Polen. Här har vi grunden till de många konflikterna (krigen) med Polen de kommande åren.
4. Maktövertagandet: År 1599 avsattes Sigismund formellt som svensk kung. Hertig Karl kunde därefter fortsätta att undanröja sina politiska motståndare. Uppgörelser följde bland annat i Finland, och vid Linköpings blodbad 1600 avrättades fem rådsherrar som hade stött Sigismund. Genom arvföreningen 1604 säkrades den protestantiska tronföljden och Karl erkändes som kung, även om kröningen ägde rum först 1607. Under Karl IX stärktes kungamakten. Han framstår som en handlingskraftig regent, men hans regering präglades samtidigt av hårda politiska uppgörelser och återkommande konflikter.
5. Götheborg: Sveriges tillgång till Västerhavet var vid denna tid mycket begränsad. Landet hade endast en smal korridor längs Göta älvs mynning, omgiven av danskt och norskt territorium. För Karl IX var det därför viktigt att skapa en svensk handelsstad med direkt kontakt med Västerhavet. År 1603 grundades Götheborg på Hisingen. Staden fick ett starkt nederländskt inflytande, eftersom nederländska köpmän och andra yrkesgrupper var viktiga för Karls planer på att utveckla Sveriges handel. Försöket blev kortvarigt, men det var en direkt föregångare till det Göteborg som Gustav II Adolf senare grundade.
6. Krig mot Polen: Sigismunds nederlag vid Stångebro hade inte löst konflikten med honom. Han var fortfarande kung av Polen och gjorde fortsatt anspråk på den svenska kronan. Den svenska maktkampen utvecklades därför till en långvarig konflikt mellan Sverige och Polen, där dynastiska motsättningar efter hand förenades med kampen om makt och territorier runt Östersjön. Kriget blev långt ifrån någon obruten svensk framgång. Vid Kirkholm 1605 led den svenska armén ett katastrofalt nederlag mot en betydligt mindre polsk-litauisk styrka. När Karl IX dog var kriget fortfarande inte avslutat.
7. Krig mot Ryssland: Samtidigt befann sig Ryssland i en djup politisk kris – den stora oredan. Centralmakten försvagades, olika grupper kämpade om makten och även främmande makter drogs in i konflikten. Karl IX såg möjligheter att stärka Sveriges position i öster. Från 1609 engagerades svenska trupper under Jakob De la Gardie allt djupare i Ryssland, och 1610 nådde de Moskva. Det svenska ingripandet skulle emellertid utvecklas till ytterligare ett krig. Även denna konflikt fick Gustav II Adolf ärva.
8. Krig mot Danmark: Sverige och Danmark konkurrerade om politisk makt i Norden, om handeln och om strategiskt viktiga områden. År 1611 bröt Kalmarkriget ut. Danskarna erövrade Kalmar 1611. Kriget fortsatte efter Karl IX:s död och året därpå (1612) erövrades även Älvsborgs fästning. Karl IX:s Götheborg på Hisingen brändes ner. Kriget visade hur utsatt Sveriges smala förbindelse med Västerhavet var och varför kontrollen över Göta älvs mynning hade så stor strategisk betydelse. Sverige befann sig nu samtidigt i konflikter med tre länder: Polen – Ryssland – Danmark
9. 1611 – Karl IX dör: Karl IX:s sista år präglades av försämrad hälsa. Han drabbades av slaganfall och hans kroppsliga förmåga minskade, även om den politiska viljan förblev stark. Den 30 oktober 1611 dog han. Han lämnade efter sig ett Sverige där kungamakten hade stärkts och den protestantiska tronföljden säkrats. Men han lämnade också efter sig ett rike med stora militära och ekonomiska problem. När den sjuttonårige Gustav II Adolf övertog kronan ärvde han därför inte bara sin fars kungamakt. Han ärvde också tre krig.
10. Omdöme – Karl IX som kung? Jag bad er använda Mentimeter och ge ett omdöme (högst 5 ord) om Karl IX som kung. Här är resultatet av era omdömen:
Efter att vi kort diskuterat era omdömen så visade jag en del av serien Sveriges Historia där bl.a. Historieprofessor Dick Harrison gav sitt omdöme om både Sigismund och Karl IX.
Sigismund och Karl IX
11. Sammanfattning: I slutet av dagens sammankomst så visade jag en PP om tiden 1592-1611. Här är presentation som pdf: Karl IX
Nästa sammankomst: Vi kommer koncentrera oss på Gustav II Adolf 1611-1630 nästa gång. Vi ses!
SAMMANKOMST 1
Välkomna/Välkomna tillbaka!
Idag så gick vi igenom följande under vår sammankomst:
1. Kort introduktion
2. Kursens mål
3. Hemsida
4. Repetition – Sveriges ”enande” från 1100-talet till Stormaktstid
5. Mentimeter – ett användningsförsök
6. Kort filmsnutt om Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna
7. Fråga inför nästa sammankomst
1. Kort introduktion: Mitt namn är Anders MacGregor Thunell
2. Kursens mål: Att ta oss igenom den svenska historien från Stormaktstiden fram till dagens samhälle.
3. Hemsida: Jag visade min hemsida (www.macgregorishistory.com). Jag bad er notera fliken ”Aktuellt”. Om jag någonsin skulle vara frånvarande så finns det ett meddelande under denna flik. Där kommer också finnas information om vi gör en stadspromenad, går på museum, etc…
4. Repetition – Sveriges ”enande” från 1100-talet till Stormaktstid.
Ca 1130–1250 – Vem skall vara kung? Sverige är ännu ingen tydligt sammanhållen stat. Sverkerska och Erikska ätterna konkurrerar om kungamakten; mord, uppror och krig avgör ofta tronföljden. Makten ligger fortfarande starkt hos landskap och stormannasläkter. Samtidigt bidrar kristnandet och kyrkans organisation till att knyta olika delar av riket till samma religiösa och europeiska struktur.
Ca 1250 – Birger Jarl: Centralmakten börjar byggas
Med Bjälboätten och Birger Jarl sker ett avgörande steg. Årliga skatter ger kungamakten regelbundna inkomster; fogdar och kungliga slott gör det möjligt att kontrollera territoriet; och fridslagarna – kvinno-, hem-, kyrko- och tingsfrid. Fridslagstiftningen markerar kungamaktens växande anspråk på att upprätthålla en rättsordning över landskapens gränser. Staten får alltså ekonomiska, administrativa, militära och juridiska redskap.
1200–1300-talen – riket får gemensamma institutioner: Kungamakten fortsätter att byggas ut. Alsnö stadga 1280 organiserar frälsets militära skyldigheter gentemot kungen. Landskapens egna lagar och ting finns kvar, men utvecklingen går mot kungligt sanktionerad lagstiftning. Under Magnus Eriksson kommer den avgörande juridiska centraliseringen: Magnus Erikssons landslag blir den första gemensamma lagen för hela riket men kungamakten är fortfarande beroende av andra maktcentra, framför allt aristokratin och kyrkan.
1300–1400-talen – staten finns, men kungamakten är fortfarande osäker: Sverige är nu ett betydligt tydligare rike, men kungen är vald, inte självklart ärftlig. Stormännen och riksrådet kan därför påverka vem som regerar. Kalmarunionen från 1397 förenar Sverige, Danmark och Norge under samma monark men låter rikena behålla sina egna lagar och institutioner. Frågan blir alltmer: vem skall kontrollera den redan existerande svenska staten?
1434–1520 – kampen om kontrollen över Sverige: Engelbrektsupproret riktas mot höga skatter, utländska fogdar och unionskungens centralisering. Därefter följer en lång period där unionskungar, Karl Knutsson Bonde och Sturetidens riksföreståndare växlar vid makten. Sverige fungerar periodvis i praktiken självständigt. Det är alltså mindre fråga om att skapa Sverige än om vem som skall styra och beskatta riket – unionskungen eller den svenska politiska eliten.
1520–1523 – militärt och politiskt brott med unionen: Stockholms blodbad försvagar den svenska högadeln och skapar ett maktvakuum. Gustav Erikssons regionala uppror växer till ett befrielsekrig, understött av bland andra bönder, bergsmän, delar av adeln och militärt-ekonomiskt av Lübeck. 1523 väljs Gustav Vasa till kung: Kalmarunionen bryts och Sverige får åter en egen kungamakt.
1527–1540-talen – Gustav Vasa gör kronan starkare än konkurrenterna: Nu kommer det verkliga centraliseringssprånget. Vid Västerås riksdag 1527 bryts kyrkans självständiga politiska och ekonomiska makt och stora resurser förs över till kronan. Kammaren, jordeböcker, fogdar och fögderier ger kungen allt bättre kontroll över skatter, jord, handel och lokalförvaltning. Uppror – kulminerande i Dackefejden 1542–43 – slås ned. Samtidigt byggs en starkare inhemsk krigsmakt och ett system av kungliga slott och befästningar upp.
1544–1560 – kungamakten blir dynastisk: Vid Västerås arvförening 1544 avskaffas i praktiken den gamla valkungaprincipen: kronan skall ärvas inom Vasaätten. Samtidigt kontrollerar kungen kyrkan, administrationen, skatteuppbörden och en allt starkare militär organisation. När Gustav Vasa dör 1560 lämnar han därför inte bara efter sig ett rike – utan en centraliserad monarki där en familj har lagt beslag på själva statsapparaten och gjort kungamakten dynastisk.
Efter Gustav Vasas död följer Erik XIV, Johan III, Sigismund och Karl IX – fyrtio år av dynastiska konflikter, avsättningar, religionsstrider och inbördeskrigsliknande situationer. Först under det tidiga 1600-talet sker den politiska, administrativa och militära konsolidering som lägger grunden för den svenska stormakten.
FINLAND INFÖRLIVAS I DET SVENSKA RIKET
Före ca 1150 – inget enat Finland att erövra: Området som i dag är Finland utgör ingen sammanhållen stat. Där finns olika regionala befolkningsgrupper och maktstrukturer – framför allt i Egentliga Finland, Tavastland och Karelen – med kontakter både västerut över Östersjön och österut mot Novgorod. Samtidigt är inte heller Sverige någon stark centraliserad stat. Det handlar alltså inte om att en färdig svensk stat möter en färdig finsk stat.
1100-tidigt 1200-tal – kristnande och växande svenskt inflytande: Kontakterna mellan Sverige och områdena i dagens Finland är äldre, men under 1100- och 1200-talen får den västliga kyrkan ett allt starkare fäste. Berättelsen om Erik den helige och biskop Henrik hör till denna process, även om det så kallade första korstågets historiska verklighet är osäker (OBS! Den historiska autenticiteten är mycket osäker). Vid 1200-talets början finns däremot en finsk biskopsstol i Nousis under ärkebiskopen i Uppsala. Kyrklig integration föregår alltså delvis den fullt utvecklade politiska integrationen. Problem: Finland är inget enhetligt politiskt område, och Sverige är ännu självt ett svagt sammanhållet rike. Dessutom konkurrerar västlig katolsk och östlig ortodox kristendom om inflytandet.
Ca 1240–1250 – Birger Jarl och Tavastland: militär expansion: Det så kallade andra korståget, som traditionen förknippar med Birger Jarl, riktas mot Tavastland. Dateringen är osäker, men expeditionen brukar betraktas som det första historiskt belagda svenska korståget norr om Finska viken. Här finns både ett politiskt och religiöst motiv: området skall knytas till svensk makt och till den katolska, inte den novgorodska ortodoxa, sfären. Det viktiga sammanhanget är att detta sker samtidigt som Birger Jarl stärker kungamakten i resten av Sverige. Expansionen österut och Sveriges egen statsbildning är alltså delar av samma process.
1200-talets senare del – erövring övergår i förvaltning: Militär närvaro räcker inte för att göra ett område till en del av ett rike. Därför byggs samma typ av institutioner upp i Finland som väster om Östersjön: borgar, slottslän, fogdar, beskattning och kunglig förvaltning. Åbo, Tavastehus och senare Viborg blir centrala maktpunkter. Borgarna är både militära stödjepunkter och centra för skatteuppbörd, rättskipning och administration. Problem: kronans faktiska kontroll måste byggas lokalt. Att göra anspråk på ett område är en sak; att regelbundet kunna beskatta, administrera och försvara det är något annat.
Kyrkan hjälper till att integrera Finland: Parallellt byggs kyrkans organisation ut med socknar, kyrkor och biskopsdöme, med Åbo som centrum. Kyrkan för med sig inte bara kristendomen utan också skriftkultur, utbildning, rättsliga normer och administration. Kyrkan blir därmed en av de viktigaste institutionerna som binder samman Finland med övriga riket och med den västeuropeiska kristenheten. Det svenska rikets expansion är därför inte bara militär, utan samtidigt religiös, kulturell och administrativ.
1293–1323 – Karelen: Sverige möter Novgorod: När den svenska expansionen fortsätter österut uppstår ett större problem: Novgorod gör anspråk på samma gränsområden. År 1293 genomförs det så kallade tredje korståget under Torgils Knutsson. Viborgs slott anläggs och blir den svenska kronans viktigaste stödjepunkt mot öster. Därmed följer omkring trettio års maktkamp mellan Sverige och Novgorod om Karelen. Här får Finland en ny funktion inom riket: det blir inte bara ett område som skall integreras utan också Sveriges östliga försvarsfront.
1323 – Nöteborgsfreden: rikets östra gräns börjar avgränsas: Konflikten med Novgorod leder fram till freden i Nöteborg 1323. Därmed regleras de svenska och novgorodska maktsfärerna i Karelen. Det innebär inte en modern nationsgräns, men är ett viktigt steg: det svenska rikets expansion österut möter nu en erkänd konkurrerande makt och får en politiskt definierad ytterkant. Problem: gränsen förblir ett konfliktområde. Finland kommer därför under lång tid att ha en särskild militär betydelse inom Sverige – något som senare fortsätter i konflikterna med Moskva/Ryssland. I ditt material framstår Viborg därför genomgående som både administrativt centrum och gränsfästning.
1300–1400-talen – juridisk och politisk integration: Nu handlar utvecklingen allt mindre om erövring och allt mer om integration. Finland får häradsindelning, domsagor och ting efter samma grundläggande mönster som övriga riket. Det viktiga är att Finland inte behandlas som en koloni med ett separat rättssystem utan införlivas i samma rättsliga gemenskap. Samtidigt utvecklas samma ståndssamhälle: adel/frälse, prästerskap, borgare och en stor bondebefolkning. Åbo blir det viktigaste kyrkliga, administrativa och ekonomiska centret medan Viborg får särskild betydelse för handel och försvar.
Kalmarunionen – Finland följer Sverige: Kalmarunionen förändrar inte Finlands grundläggande ställning. Finland är en del av den svenska riksdelen inom unionen, inte en separat unionsmedlem. Därför dras också Finland in i Sveriges politiska konflikter mellan unionskungar, riksföreståndare och olika stormannagrupper. De finska borgarna blir maktcentra även i dessa interna konflikter. Detta är egentligen ett starkt tecken på integration: de svenska politiska konflikterna är också finska politiska konflikter.
1300–1500-talen – integration, men stark lokal självständighet: Finland blir allt tydligare en del av det svenska rikets juridiska, administrativa och politiska system. Men de finska bönderna behåller en stark ställning. Många är självägande bönder med lokal förankring i byar, socknar och ting. Avstånden är stora och centralmaktens möjligheter att kontrollera befolkningen begränsade. Finland är alltså integrerat i riket utan att vara hårt centralstyrt. Problem för kungamakten: När staten försöker öka skatter, utskrivningar, inkvartering och andra pålagor möter den motstånd från en bondebefolkning som är van vid betydande självständighet. Under Vasatiden blir motsättningen mellan lokal bondeautonomi och statlig centralisering allt tydligare.
1520–1560 – Gustav Vasa: Finland integreras i den centraliserade Vasastaten: När Gustav Vasa centraliserar Sverige omfattar processen också Finland. Jordeböcker, effektivare beskattning, fogdar, reformation, kontroll över kyrkans egendom, kolonisation och militärt försvar stärker kronans grepp. Reformationen genomförs relativt lugnt, och genom Mikael Agricola utvecklas samtidigt det finska skriftspråket för kyrkans behov. Gustav Vasa försöker också styra handeln och grundar Helsingfors 1550. Gränsläget skapar dock fortsatta problem. Kriget mot Moskva 1555–57 visar hur Finland samtidigt är integrerad riksdel och utsatt militär gränszon. När Gustav Vasa dör 1560 har kronans kontroll över jord, kyrka, beskattning, handel och försvar stärkts betydligt även i Finland.
Senare Vasatid – centralisering och bondeuppror: Den svenska statens växande kontroll innebar inte att den finska bondebefolkningens traditionella självständighet försvann. När statens militära och ekonomiska krav ökade under senare delen av 1500-talet uppstod svåra motsättningar. Dessa kulminerade i Klubbekriget 1596–97 – en central händelse i finsk historia men märkligt undanskymd i den traditionella svenska historieskrivningen. Klubbekriget tydliggör därmed motsättningen mellan den finska bondebefolkningens starka lokala ställning och den svenska statsmaktens växande krav.
Språken – ett flerspråkigt rike: Finlands integration i Sverige innebar inte någon språklig försvenskning. Flera språk användes parallellt med olika funktioner:
Svenska – förvaltningens och rättsväsendets viktigaste språk.
Latin – kyrkans och lärdomens skriftspråk under medeltiden.
Finska– majoritetsbefolkningens vardagsspråk, men länge med begränsad användning i skrift.
Reformationen förändrade situationen. Gudstjänst och religiösa texter skulle finnas på folkspråken, svenska och finska. Mikael Agricolas arbete under 1500-talet blev därför avgörande för utvecklingen av ett finskt skriftspråk. Viktig poäng: Finland kunde alltså integreras politiskt, juridiskt och administrativt i det svenska riket utan att befolkningen behövde bli svenskspråkig.
Sveriges enande och Finlands införlivande var alltså delar av samma statsbildningsprocess. Den svenska staten växte fram på båda sidor om Östersjön genom kyrka, lag, beskattning, förvaltning och militär kontroll. Finland blev en integrerad del av riket, men integration innebar inte likriktning. Den finska bondebefolkningen behöll en stark lokal självständighet och riket förblev flerspråkigt, med svenska, latin och finska i olika funktioner. Gustav Vasas centralisering stärkte kronans kontroll över hela riket, men de regionala, sociala och språkliga särdragen bestod.
5. Mentimeter – ett användningsförsök: Vi prövade Mentimeter (med begränsad framgång). Jag bad er först beskriva Gustav II Adolf med högst fem ord. Ordmolnet kom att se ut så här:
Två personer skrev att ”han trillade i vattnet”. Detta hade jag aldrig hört talas om så jag sökte efter mer information då jag kom hem och fick reda på följande: Gustav II Adolf besteg som 17-åring Sveriges tron 1611 och var under vintern 1612 på härjningståg i Skåne. Härjningståget var som vedergällning för danskarnas skövlingar under Kalmarkriget i Västergötland och Småland. Gustav hade med sig 3000 man när han skövlade i Skåne och brände staden Vä och 24 socknar i Villands- och Göinge- härad. På natten mellan den 10:e och 11:e februari övernattade kungen och en liten mindre del av hären i Vittsjö. På morgonen överraskade danskarna honom och hans följe och de fick fly norrut. De flydde då mot Dragsån (numera Verumsån eller Vieån). När de försökte ta sig över bron så upptäckte de att den var besatt av danskar. Kungen försökte då istället rida över isen som då brast och kungen och hans häst föll igenom. Kungens häst drunknade men han själv blev räddad av ryttaren Thomas Larsson och en kammarjunkare vid namn Per Banér. De båda blev sedan rikligt belönade. Man reste sedan 1912 en minnessten från slaget och räddningen av kungen. Inskriptionen lyder:
”Minne af konung Gustaf II Adolfs räddning i Wittsjö den 11 februari 1612 af ryttaren Thomas Larsson
Byggdens män och kvinnor reste stenen 300 årsdagen”
Många stupade i denna drabbning och begravdes i en massgrav. Massgraven var länge bortglömd men i samband med grävningen av ett avloppsdike år 1959, 100 meter från minnesstenen upptäckte man graven. Man reste då en stenhäll framför med inskriften: ”Här framför vila okända soldater fallna 1612 Massgraven funnen 1959”
Källa: Vittsjö nu
Då jag försökte gå vidare i Mentimeter så lyckades inte detta under vår sammankomst (men precis efter då jag fick hjälp). Vi kommer använda Mentimeter då och då så jag bifogar här en kort manual: Kort deltagarmanual för Mentimeter
6. Kort filmsnutt om Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna:
Jag visade en minut (och 5 sekunder) av en dokumentär där Dick Harrison redogjorde kort för de problem som Gustav II Adolf stod inför då han tillträdde som kung 1611/1612. Vi såg också Martin Timell som kort förklarade hur viktig Axel Oxenstierna var i början av Stormaktstiden.
7. Fråga inför nästa sammankomst: När vi försökte använda Mentimeter så gav jag er en fråga inför nästa sammankomst ”När var Sverige som allra störst under Stormaktstiden?”. Denna fråga skall vi försöka besvara nästa gång. Vi ses!